letthelightsexplode

Onsdagen började med skola, hade handboll på idrotten, blev kallad handlingsförlamad och allt jag kunde tänka på var hur kön utanför Gröna Lund blev längre och längre, och att vi inte skulle vara där förrän vid tre dagen efter. Höll på att gå under av nervositet och någon gång på bambarasten började vi kolla tåg och bussar, och till och med flyg, för att ta oss till Stockholm så snart som möjligt. Hade panik, tänkte att det var omöjligt och tänkte på att jag redan lånat hundratusen kronor av mina föräldrar, men till slut bestämde vi oss ändå för att det fick vara värt det, och så köpte vi nya tågbiljetter till Stockholm så att vi skulle vara framme redan samma natt. Allting kändes lite, lite lugnare, och efter skolan stresspackade jag för att hinna köpa kinamat och träffa Linnea och Daniella en stund innan vi skulle åka, det var kul, och jag var jättelycklig och hyper och glad för att allting löst sig så bra. Vid åtta åkte vi hemifrån, pappa körde och vi blev avsläppta vid centralen där vi hämtade ut våra tågbiljetter och hoppade på tåget. Hade X2000 och platsbiljetter, så det var skönt, fast vi fick fråga en kille om han ville byta plats med oss för att kunna sitta bredvid varandra, han sa ja så allting löste sig där med. Vi åt godis, läste, pratade, fick lock för öronen, var nervösa och det kändes som att tåget smög fram, men runt tolv var vi äntligen framme. Vi stressade upp för en rulltrappa (’vad fort den går!’) efter att ha fått vägbeskrivning av Elise, höll på att bli överkörda av en motorcykel och tre polisbilar, men vi hann i alla fall med spårvagnen. Killen på spårvagnen var översocial och frågade oss massor, och jag förstod inte att man skulle visa biljetterna när han helt plötsligt frågade om vi hade några, och så gick han iväg och skrattade åt mig, haha. Han skulle måla en karta över hur man gick till Skansens toaletter för han trodde att de på hotellet skulle bli ganska pissed ifall vi gick på toa där i två dagar, men han var dålig på att måla så det slutade med ’tvåhundra meter åt höger’. Följde efter några Daniel Adams-Ray fans som var på samma spårvagn, och efter att ha vart sjukt förvirrade en stund fick vi nummer 19 och 20. La oss och sov i ett hörn vid Gröna Lunds stora entré, sov sjukt obekvämt och vaknade av att jag frös så jag skakade flera gånger. Vaknade av sopbilen, folk, fåglar och en lyftkran också, men sov ändå bättre än i Helsingborg.

Torsdagen började med att vi vaknade vid typ halv sju, Jejje var kissenödig (såklart, haha) så vi gick på toa och efter nån timme kom Elise och Ida dit, efter att ha åkt nattåg ifrån Norrland. Vi pratade, de åt frukost och runt nio fick vi låna SL-kort av de snälla Danielfansen, och så tog vi Djurgårdsfärjan över till Coop i Gamla stan där vi handlade mat och godis och sånt eftersom det inte fanns nån vettig mataffär i närheten av kön. Köpte frukost och åkte tillbaka till kön där vi satte oss i solen och åt. Flyttade till baksidan och mitt i flytten ringde Rebecka och ville prata med Anji, haha. Vi satte oss vid Pat och Malin på den mysiga bakgatan, var soligt och fint och mysigt. Satt och spelade kort en stund, spelade Hej knekt och Bubblan och Malin och Pat försvann för att gå och leta hål i deras luftmadrass. Åt chips, pratade, vilade och efter en stund flyttade vi längre bort i kön och satte oss under taket istället. Chloe kom vid typ två (tidsuppfattning?) och slog sig ner bredvid oss. Pratade och målade plakat tror jag, gjorde Tack för peppen på ena sidan (stod Tack peppen för först, haha) och Förklara Interlude på andra sidan, och efter en stund kom vi på något sätt på att vi skulle skriva Attans (med handrörelsen!) på baksidan av Interlude ifall de inte kom ihåg eller ville berätta eller något, och sen satt vi och skämtade om Attans hela kvällen (och dagen efter), haha. Runt fem eller nåt kom Linnea dit, och vi (minus Chloe) gick och åt på Hamburger-stället, åt kebabtallrik med dill (!) i såsen och vi skrattade oss igenom hela måltiden, haha, var så sjukt kul. Attans, Arkquotes och… ja, minns inte, men det var askul. Minns att vi gjorde massa fula miner och jag låtsas stabbade Elise i armen? Var flummiga och glada i alla fall! Efter det minns jag inte vad vi gjorde, gick väl tillbaka till kön och satt där. Minns att vi gick till den svindyra kiosken och köpte godis senare, pratade med den översociala killen där och nån gång efter det åt vi kladdkaka i kön. Var mysigt, fast det duggregnade och var kallt. Efter det gick Elise, Chloe (fick Eniro-stalka hennes morfar (?) först, hihi) och några andra in på Gröna Lund och jag, Jejje, Ida och Linnea satt kvar. Nån gång här tror jag vi pratade med Sara som frågade ’Fryser du inte?’ (jag satt bara med munkjacka och inte i sovsäcken) och jag svarade ’Jo, men jag härdar så jag inte fryser så mycket inatt’, hahaha smart. Sen så minns jag inte så mycket, minns inte ordningen på allt, men på kvällen kom ialf Rebecka och Ellie dit och vi sa hej och så. En ordningsvakt ifrån Gröna Lund kom dit och berättade hur viktigt det var att vi slängde vårt skräp efter oss eftersom det var mycket råttor i området och vi fick lite panik över det och var helt paranoida hela kvällen sen, heh. Efter att Chloe och Elise kommit tillbaka ifrån Gröna Lund (och vi gått på toa på hotellet typ tusen gånger?) så började folk flytta till framsidan och stora entrén. Jag, Jejje, Chloe och några andra var för lata för att flytta oss, plus att det var så mysigt där vi var, så vi bestämde oss för att stanna kvar och sova där vi satt, trots råttorna och att vi typ skulle drunkna ifall det började regna eftersom marken gick neråt mot kullerstenarna där vi sov. Var svinigt kallt så vi la oss i sovsäckarna och pratade minnen en stund, pratade om 2007, Moto boy, Köpenhamn 07, gamla fans, hur pinsam man var i början (i alla fall jag, eeehh), forumet, fanficar och sånt, var kul och sjukt mysigt. Vi låg helt nerbäddade bland filtar och väskor och tröjor, fast jag frös ändå (ÖB-sovsäck, hm). Strax innan tolv somnade vi och när vi vaknade igen var det…

… fredagen den 16 september. Dagen som aldrig skulle komma, dagen som inte skulle få finnas. Det var så surrealistiskt att se datumet på mobilen, kunde inte låta bli att skratta åt hur konstigt allting var, och jag glömde gång på gång av att jag var i Stockholm och köade till sista Arkkonserten någonsin. Kom på mig själv hela tiden med att tänka ’nästa gång’ hela tiden. Kunde inte förstå att den dagen som kommit närmre och närmre under nio månader tillslut var här, att den dagen man drömt mardrömmar om och önskade skulle försvinna ifrån kalendern var här. Kunde inte förstå det, och det var nog därför jag var så lugn som jag var ändå, kunde till och med äta, och jag var inte så nervös för insläppet och för kvällen som jag borde varit. Jag minns inte ordningen på vad vi gjorde under dagen, och alla minnena har flytit ihop typ, men jag minns att vi typ… åt, att Chloe åkte till Gamla stan och att jag och Jejje gick och åt på det äckliga Hamburger-stället igen, där vi delade på en Chicken nuggets-tallrik och satt och pratade om hur sjukt det var att det faktiskt var den sextonde. Satt och pratade ganska länge, och när vi kände oss för nervösa för att sitta kvar gick vi tillbaka till kön för att ta vara på dagen. Satt och pratade med folk och nån gång (innan vi åt tror jag) kom Rosa och hennes syster dit, var kul att träffas igen. Någon som Linnea kände kom dit en stund, hon hade en Metro med sig där det stod om Ark och konserten ikväll, Elise läste högt och jag började gråta. Det blev så verkligt när det stod ’ikväll’, och typ ’kvällens avskedskonsert’ och sånt, blev påmind och förstod det nog lite mer. Jag och Jejje gick iväg en stund för att leta efter Metro och för att jag inte ville stå och gråta bland alla andra, men vi hittade ingen Metro så vi gick tillbaka efter en stund. Satt mest tysta faktiskt, tittade och försökte ta in allting, försökte förstå vad det var som hände, att det var över 200 pers där som köade och hade könummer, och att vi väntade på sista insläppet och sista konserten nånsin. Nån gång efter det här kom först TT dit och fotade och filmade lite, blev fotade när vi stod och packade om i våra väskor, och en stund senare kom SVT dit och filmade massor. De gick fram till mig och filmade Interlude-plakatet som jag höll i och sen tryckte de upp kameran i ansiktet på mig och så fick jag förklara hur mycket The Ark betytt för mig, och varför jag ville ha en förklaring av Interlude. Dog lite, men det var kul. Fick veta senare att den delen där jag pratar om vad Ark har betytt för mig sändes på TV, hihi. Efter det, runt tolv-ett nånting lämnade vi vår packning på Cillas och Nadjas hotellrum (tack!) och sen vid halv två-två nån gång(tidsuppfattning som sagt) ställde vi upp oss i nummerordning. Bestämde att vi skulle gå in i grupper om tio och tio och ordningsvakten Fredrik var där och pratade med oss. Väntade och väntade och tiden hade aldrig gått så långsamt. Var så nervös och nedstämd och det gjorde inte direkt saken bättre att de skulle ha begravning i kyrkan bredvid och ringde i kyrkklockorna, kändes som typ domedagsklockor och som om de ringde för att insläppet och slutet snart var här. Var så sjukt när alla stod tysta och nervösa och kyrkklockorna bara ringde och ringde, helt surrealistiskt.

Efter att ha pratat och vart nervösa en stund så började de släppa in runt tre nån gång, vi gick i grupper om tio och tio och ställde sedan upp oss i ett led med fem på varje rad. Ingen trängde sig och det var världens bästa insläpp. Vakterna på Grönan tog kort på oss och var chockade över hur bra alla skötte sig. Var fortfarande nervös som ett as inför trapporna, men det kändes lite bättre när jag såg att ingen trängde sig i alla fall. Efter att ha stått där i kanske en halvtimme tog de bort repet framför trapporna och vi gick in på led med tio i varje, vi gick ner för trapporna och ingen sprang. Vi gick fram till scenen, ställde oss på Martins sida först, men så ångrade vi oss och ställde oss på Jepsons sida mellan Patricia och Malin och Elise, Ida och Linnea. Kan inte beskriva känslan när jag satt där med staketet i ryggen, längst fram. Hade gått i nio månader och förväntat mig att hamna på andra raden, så lättnaden när jag satt där var helt sjuk. Var så glad över att insläppet hade funkat, att ingen hade knött sig eller sprungit. Vi satt där en stund staketet, bara försökte ta in allting och förstå att det där insläppet man vart orolig för i nio månader var över. Efter en stund tog Malin fram en gigantisk kartongbit som vi skrev ’Tack för minnena’ på ena sidan på, och ’Vi kan säga bajs’ på andra sidan (för att lätta upp stämningen, haha). Lite senare gick vi och åt, delade på en Cheesburgar-meny och när jag skulle beställa den skulle jag säga ’ingen senap på hamburgaren’, men det blev ’ingen senap på spårvagnen’, dog av skratt och kunde inte andas på hundra år. Tjejen i kassan frågade jätteglatt ’var det inte ni som sov utanför inatt?’ och vi kunde inte andas, så vi svarade bara helt dissigt ’Jo’. Innan stod vi och citerade Vi är The Ark och Jejje frågade ’hur ser mitt hår ut där bak?’ och jag svarade ’långt, rakt och ljust’, sen var det tyst i några sekunder innan vi insåg att det var ju sant, haha. Förutom det så låtsas-åt vi upp våra pengar och massa konstiga saker, skrattade så vi inte kunde andas. När vi kom tillbaka satte vi oss och åt och flummade ännu mer, Jejje sprätte iväg lök på plakatet och vi hade askul åt saker jag inte minns, hm. Fick rosa fina pappersband av Patricia som man skulle skriva namn och telefonnummer på ifall man tappades bort, haha. Efter en stund började folk få panik och alla ställde sig upp, men jag blev fast nere på marken för jag hade tusen saker i händerna så jag klämdes ihjäl typ, mysigt. När jag väl hade kommit upp började vi packa om och lägga ner våra grejer i väskorna och sedan stod vi där i nån timme. Det började bli mörkt och SR var där och spelade in när vi sjöng Calleth och så, samlade material till när de skulle sända konserten på P1. Strax innan åtta kom en kille ut på scenen och pratade om säkerhet, och efter typ tio minuter kom han tillbaka och presenterade The Ark. Var pepp och förväntansfull, orkade inte vara ledsen så jag tänkte bara ’nu kör vi’.

Tio över åtta började det åska och efter nån minut föll skynket. Var glad och skrek och sjöng med en gång, stod bara och log hela tiden och försökte skjuta bort tanken på att det var sista gången. Fotade som ett svin eftersom jag hade systemkameran med mig, blev fina bilder. De spelade de vanliga låtarna typ, var fint och så, och blev extra glad när de spelade Disease, Laurel Wreath och Trust is shareware igen! Under Laurel Wreath kom två killar ut på scenen och spelade typ… tamburin och så, heh? Visade sig i alla fall att det var The Arks gamla trummisar, och Ola sa nånting om att för första gången i världshistorien stod alla som nånsin vart permanenta medlemmar i The Ark på samma scen samtidigt, var fint. Blev så glad när Jepson satte sig ner och började greja med sin effektpedal eller var det nu var, och lamporna blev röda, förstod med en gång. Och det var lika kul som på Tivoli att sjunga med i Trust, blir så glad av den låten. De spelade Stay with me, och jag grät inte, var bara glad och sånt, skrattade åt Pat och Ellie när de vände sig om och stod med ryggen emot scenen och kollade uppochner typ (bra beskrivning?). Ola hade massa fina mellansnack, och varje gång han nämnde nånting om sista konserten eller sista gången så bröt alla ihop och började gråta. Värst var det under It takes a fool, då började jag också gråta och så stod jag där och skak/hulk-grät när han pratade om hur deras dröm var att göra skillnad och peppa folk till att våga vara dem de innerst inne är, det var så sant allt det han sa. Fortsatte gråta när de började spela Apocalypse (med extraversen och No end, så fint) efteråt, stod och skakgrät då med och mina fingrar domnade bort. Var så hemskt att höra hur alla runt omkring mig stod och snyftade och skrek och grät, och det var så fint när alla tog varandras händer som vi gjorde under It takes a fool också. Kände mig så inne i allt och jag var så glad och tacksam över att jag fick vara en del av allt det här. Ola hade mascararänder på kinderna under hela konserten och man såg på alla hur nedstämda de var, det var svårt att se ifall de grät eller inte, men man såg på hela deras kroppsspråk och deras blickar att det var jobbigt för dem också. Under låtönskar-delen spelade de Echo chamber som vanligt, och vi höll uppe vårt Interlude-plakat och hade precis gett upp hoppet om en förklaring när Ola började prata om när de stod på samma scen några veckor tidigare och han halkade till med foten, och så började han prata om bönen/dikten i The Lamb (Lord, now make me ready, to walk against the tide, hold my head up steady, and may my foot not slide) och så sa han att samma bön dök upp några år senare i låten Interlude, och vi slet upp plakatet och så stod vi där och dog och skrattade, var så fint, och alla runt omkring var också jätteglada. Hela konserten var jättefin och jättebra och jag var så glad och nöjd med att jag hade skrikit och sjungt och hoppat så högt och mycket jag kunde under hela konserten och verkligen tagit vara på allt. Under One of us sjöng Ola Queen’s Who wants to live forever, Sinatra’s My way och Alphaville’s Forever young och det var så sjukt fint när alla sjöng med i Who wants to live forever. Innan Calleth pratade Ola om att imorrn är det vi som ska föra det här vidare, vi ska bilda band, kreera och skapa och föra budskapen vidare, och så stod vi där och skrek 'Vi är The Ark' och jag grät för att det var så fint. När Calleth började bröt alla ihop ännu mer och alla stod böjda över staketet och grät och hulkade och skrek, var så hemskt och sorgligt och det kändes som att hjärtat slets ut och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Gjorde så ont när Ola sa att ’efter ikväll kommer vi inte tillbaka ifall ni ropar, men musiken gör det’ (nåt sånt?) och allsången var inte ens i närheten så stark som den brukar vara. Det var så sjukt att man stod där och hörde sista, sista Arklåten live nånsin, sista Calleth nånsin, det man vetat skulle komma i nio månader. Och att man visste att det skulle vara slut om bara några minuter. I slutet på Calleth hade de vitt konfetti och det var så underbart när man kollade upp på himlen och det var konfetti överallt. Kommer ihåg när vi skulle dricka vatten på slutet och säkerhetsvakten som gav det till oss sa nånting om papper i vattnet och så stod vi där och störtgrät och plockade papper i glasen, började skratta för att det var så galet, för att allt var så himla konstigt. Efter Calleth och efter att Ola julat och Sylle gjort det vanliga hoppet, så stod de bara där på scenen hand i hand och bugade och bara stod och kollade på oss. De dröjde sig kvar rätt länge, syntes att de inte ville gå därifrån, men när de tillslut gjorde det bröt alla ihop totalt och stod gråtandes och hängandes över staketet. När alla stod där och kramades och dog så gick de ut på scen en gång till. Var så hemskt och det gjorde bara att alla började gråta ännu mer, och folk skrek nej och skrek ut sin ångest när de efter att ha stått och kollat i nån minut vinkade och gick av scenen, för sista gången nånsin.

Jezzy skrek ’nu finns de inte längre’ och det gjorde så ont i hjärtat. Stod kvar med handen på staketet och så började de spela Perfect day och så stod jag där och grät och kollade på när alla andra dog och grät lika mycket som jag. Kramade Jennifer som också grät, och efter att ha stått där i några minuter och inte velat släppa taget om staketet så backade vi och ställde oss längre bak. Gruppkramades och grät och grät och grät. Kramade alla och bara stod där och grät tillsammans jättelänge. Smsade mamma och pappa och skrev ’nu är det slut, vi gråter’ och det var så hemskt, kändes så tomt. Efter en stund gick vi armkrok därifrån, jag höll i Jennifer och Rosa och vi gick där jättelångsamt och blev stirrade på och skrattade åt när vi gick där i en stor gråtande klump. Ville inte gå ut därifrån, kändes som det definitiva slutet att lämna Gröna Lund, lämna sista konsertstället någonsin, och jag ville inte att det skulle ta slut. Minns att jag gick där och tårarna rann längs kinderna och jag tittade överallt och försökte ta in allting för att minnas det för alltid, minns ljudet av alla som grät, hur de skrek. Vi gick ut ifrån Gröna Lund tillslut, minns allas blickar på oss när vi gick därifrån, armkrok och gråtandes. Vi gick till baksidan där vi hade bestämt att vi skulle träffas efter konserten för att trösta varandra. Jag hade inga tårar kvar och jag kände mig så tom så jag satt mest där och var tyst. Såg på när alla andra satt och grät och skrek och det var så sjukt, helt galet. Cilla kom och tröstade oss, hon började prata om vilka tråkiga människor vi skulle vara utan The Ark, och vilken tur det var att våra personligheter har fått blomstra och att vi blivit de här färgsprakande personerna, och det var så sant. Är så tacksam för Ark, för allt de gjort och för hur de hjälpt mig och gjort mig till den jag är. Är så glad och tacksam över allt det här, över allt jag fått vara med om, alla minnena, alla resorna, alla människorna jag träffat och lärt känna. Är så glad att jag fått vara med om allt det här. Är så glad för de här fyra och ett halvt åren, och jag vill inte ens tänka på vem jag skulle vart om det inte vore för Ark. Kramades och tröstade, blev tröstad och blev så glad när alla sa att det inte var slut, att vi skulle fortsätta träffas och när Sara sa att nu när vi är så stora och myndiga kan ju vi gå ut och dricka cider tillsammans, haha. Men allt var så fint och jag var ganska glad ändå, trots omständigheterna liksom, var tacksam och glad för de här fina dagarna, för att slutet ändå blev så himla, himla bra.

Efter två timmar eller nåt sånt och efter att ha hämtat våra grejer på Cillas och Nadjas hotellrum så åkte vi spårvagn in till centralen tillsammans med Elise, Ida och Linnea, blev ändrade planer så vi skulle sova hos Linneas syster i Flemingsberg istället. Var så äckligt trött och alldeles söndergråten och sliten, men efter att ha lämnat Rosa på läskiga T-centralen och efter en flummig pendeltågstur var vi äntligen framme i iskalla Flemingsberg. Jag och Jejje var alldeles för trötta och helt galet flummiga, gick och sa Attans hela vägen hem och skrattade så vi dog (var så trötta så vi sköt väl bara undan tanken på att det var slut nu antar jag). Minns inte vad vi skrattade åt mer, men det var kul i alla fall. Var skönt att skratta lite efter att ha gråtit konstant i typ tre timmar. Efter världens hemskaste backe var vi äntligen framme, gjorde oss i ordning jättesnabbt och sov ännu en natt på liggunderlag, men det var ok för denna gången var det i alla fall inomhus, haha. Sov gott, men vaknade av att Jejje snodde kudden, heh.

Lördagen började med att jag vaknade med världens tomhetskänsla i magen, min första tanke var att det var slut, var som att bli stabbad i magen och jag blev sjukt opepp på att åka hem. Var ganska opepp på allt men efter att ha ätit frukost och tagit på sig samma äckliga kläder igen gick vi till pendeltågsstationen där vi sa hejdå till Elise, Ida, Linnea och Lisa, och så åkte vi tåg till centralen. Var trötta och slitna och packningen vägde hundra kilo. Snurrade runt på centralen innan vi hittade ner till tågspåren, gick och köpte tidningar och dog åt att det var två fina uppslag i Aftonbladet med massa fina bilder och massa sorglig text. Satte oss och läste på en bänk och efter en stund kom Rebecka och hennes familj dit. Vi pratade en stund och sen gick vi till Pressbyrån och köpte Pringles och sedan letade vi upp vårt tåg, var ett dubbeltåg så vi tog soffan i hörnet på övervåningen. Var skönt att inte behöva oroa sig för att bli bortkörd eftersom vi inte hade platsbiljetter. Resan hem tog hundra år, och vi försökte skriva svenskan, läste, åt chips, skrattade, pratade, var opepp, tog kort och Jejje målade på sin tygpåse. Pratade om hur sjukt det var att det var slut, och jag kom gång på gång på mig själv med att tänka ’nästa gång’ och jag blev lika chockad varje gång jag insåg att det inte kommer en nästa gång, att det är slut. Att de där nio månaderna innan slutet är över. Det regnade i Göteborg och vi dog av opepp när vi klev av tåget och hoppade på spårvagnen till Kortedala. Kunde bara tänka på hur grå och tråkig vardagen kändes jämfört med Ark och jämfört med allt runtomkring Ark, typ som under handbollen på onsdagmorgon, att vardagen bara är en droppe i havet jämfört med The Ark. Kom i alla fall hem till slut, sa hejdå och gick hem och packade upp. Tillbaka till vardagen, hemma efter sista arkkonserten någonsin. Tomt.

Torsdagen började med att vi var i skolan som vanligt, åkte hem tidigare ifrån grafen och åkte hem och packade. Var nervös och åkte hemifrån runt sju. Mötte Jejje på centralen, hoppade på bussen (efter att en gubbe frågat vart vi skulle och pekat på fel buss) och tryckte in all vår packning framför våra säten så att vi knappt fick plats med benen, haha. Åkte runt kvart i åtta och skrattade, pratade, lyssnade på musik, åt godis, trummade på benen och försökte hitta ett bekvämt sätt att ligga på (har nu konstaterat att det inte finns något) och det slutade med att Jejje la sig på sin banan (som jag tryckt ner i mitt liggunderlag) så hon fick banan på tröjan, haha. Runt typ tio började det spöregna ute och vi blev jätteopepp, blev ännu mer opepp när Jejje råkade spilla ut min festis över hela min tröja och min mobil (haha) men det gick över snabbt och runt kvart i elva hoppade vi av bussen i Helsingborg. Gick dit i mörkret och hittade Linda, Linnea och Katarina där. Fick nummer fyra och fem, pratade lite och sen la vi oss och sov. Vaknade igen runt tolv av att Pat, Jenny, Linn och Chloe kom dit med bil och strax efter kom folk springandes ifrån centralen (var typ femton pers som hade åkt med samma tåg ifrån Lund) och allt var kaos en liten stund. Somnade om och sov rätt bekvämt, men frös som en idiot och vaknade några gånger av taxibilar, gatusoparbil, ljud från Stena Line-terminalen och av de femtio fiskmåsarna som satt och skrek på parkeringen.

Vaknade på riktigt runt sex-sju nån gång (var jättechockad över att jag faktiskt lyckats sova nästan sex timmar) och gick på toa på McD där vi mötte Rebecka, Ellie och Emilia. Min tidsuppfattning var helt knas och förstörd, var så förvirrande att vakna utomhus på en trottoar (var ju första gången vi köade natt på riktigt). Efter det gjorde vi inte så mycket, åt godis och kanelgifflar och pratade lite med folk. Halvsov och vaknade igen av att TV4 och tidningen var där och intervjuade folk. Satt i bakgrunden och var helt slitna och trötta, haha. Tiden gick och nån gång mitt på dagen (min tidsuppfattning??) gick vi runt lite på stan och köpte födelsedagspresenter och McD-mat. Åt, pratade mer med folk, halvsov och sånt. Gick och satte oss på en staty och gjorde läxor en stund och vid tre gick vi till centralen och mötte Rosa. Vi gick och checkade in på vandrarhemmet, lämnade packning och gjorde oss i ordning. Gick tillbaka till kön, Rosa fick nummer 30-nånting (inte illa för att vara vid tre på eftermiddagen och Arks näst sista spelning) och sen gick vi och köpte frukt/bröd i världens konstigaste affär (överdriver inte ens, de hade soffor i en trappa så man kunde sitta och äta där?). Gick tillbaka till kön igen, åt och lyssnade på soundchecket (Radical <3) och nån gång vid typ fem-sex började folk bråka och allting blev kaos. Var sjukt nervös och ställde upp oss i kön runt sex. Pratade och folk bråkade ännu mer, var äckligt nervös och ledsen och besviken och ville bara börja gråta eller gå därifrån. (Ville typ äta upp plakatet så nervös jag var, haha.) Runt sju var det insläpp, var ett lugnt och ganska långsamt insläpp eftersom man skulle visa leg om man var över arton och så, så det var bra. Gick in och andades ut av lättnad när jag ställde mig bredvid Jejje nästan i mitten. Vi fick de platserna vi förtjänade och det var så skönt att äntligen stå där vid den sjukt lilla scenen utan kravallstaket. Folk fortsatte bråka när de kommit in och efter typ fem minuter var det så trångt så jag höll på att dö eller nåt, stod där i två timmar och Jejje och Pat hatade mina höfter, haha. La våra väskor och kameror på scenen och det var världens projekt att få av sig sina tröjor, kunde ju inte backa för att få av sig dem, utan var tvungen att hela tiden stå kvar med axlarna och höfterna för att inte bli utknödd och hamna på andra raden. Halvgrät redan innan konserten hade börjat, men blev mer och mer pepp ju längre tiden gick. Var nyfikna och tog kort på setlisten, dog lite åt Hygiene squad, Radical och Dysfunk, MH <3

 

Ark var försenade som vanligt och strax efter nio började det åska och de gick på scenen i SOTA-kläderna <3 var inget skynke och det var jättekonstigt att se dem gå på. Blev glad, men kunde inte filma eller fota utan var tvungen att hålla i mig i räcket/högtalaren för att behålla min plats. Blev ännu trängre och jag trodde seriöst jag skulle dö (fast värst var det under Tell me this night, man hör på videoklippet när jag typ ”AAAAJ” och Jejje upprepar typ hundra gånger ”IN MED HÖFTERNA IN MED HÖFTERNA”). De var sjukt fina som vanligt och Martin kollade hela tiden, var så udda när man stod så nära och typ kollade upp i deras näsor när de stod precis framför en. (Tecken på att det var sjukt nära: Ola höll på att slå oss med vingarna i huvudet när han skulle vända på sig, fick ducka haha. Lasse höll på att slänga basen i huvudet på oss. Ola typ piskade Jejje med fransarna på den vita jackan. De höll på att trampa på våra kameror som stod på scenen hela tiden, haha. Gick inte att fota och det enda som kom med på videoklippen var deras skrev HAHA. Tog på fjädrarna på vingarna och Jejje stod och petade med en tråd på fransjackan, hahaha.) De spelade massa fina låtar, Hygiene squad (blev sjukt glad, har saknat den så himla mycket), Radical, Deliver, Dysfunk (blev glaaaaaaad och försökte ringa pappa, men kom tydligen bara till telefonsvararen), Solitude, Trust is shareware (äntligen!), och en bit/annan version av The glad yeah och The red cap! Det var massa fina mellansnack (regnbågsbarn och arkdiggande föräldrar, att låten är dedikerad nästa generation arkfans inför Father of a son, och att de alltid gjort allt och alltid till hundra procent, om vi var två meter långa skulle vi sträcka ut oss till vår fulla längd, skruva upp volymen på instrumenten, om jag kunde gå ner i spagat skulle jag göra det, och det finaste innan ITAFTRS, att de var så stolta och tacksamma för oss, allt de fått vara med om och all kärlek vi visat <3, och så allt om att det här var den sista intima spelningen, den sista riktiga, och att det skulle bli den längsta någonsin, och att alla som inte kände igen de udda låtarna måste förstå att de var för oss, för att det var sista gången, och så att de bara kommer spela de största hitsen på Grönan). Fick vatten av bandet, för det fanns ju inget dike och Lill-Martin vägrade ge oss vatten innan konserten, och vi stod och viftade med plakatet för att det var så varmt under hela konserten. Var så varm och trött och slut och illamående, och hade så himla ont på slutet av konserten så jag kunde inte skrika, sjunga eller hoppa (fast jag hoppade asmycket en stund när det inte var lika trångt på första raden längre) så som jag ville på slutet. Nån gång i slutet av konserten skulle Jepson dela ut plektrum och jag hängde över staketet och sträckte ut handen mot honom, och så såg han mig rakt i ögonen, log och tryckte ner plektrumet i min hand, blev så himla himla glad, behövde verkligen det. Jag grät som ett svin under hela ITAFTRS, Ola tog upp vårat plakat och jag blev glad och stolt haha. Grät ännu mer under Apocalypse och när Ola sa att nu är det bara en vecka kvar, stod och grät och kunde inte sjunga, inte hoppa, inte nånting, fingrarna domnade bort och jag var så himla, himla ledsen. Var så på riktigt, kändes verkligen att det var sista gången innan Grönan, sista riktiga spelningen. Försökte verkligen ta vara på det, och jag lyckades, är så himla glad och lycklig och det blev ett så himla bra slut på allting (för faktiskt känns Tivoli mer som det riktiga slutet, och Grönan bara som det officiella slutet, och jag är så glad att mitt slut blev såhär bra).

Efteråt gick Rosa fram till oss och vi väntade lite för att se ifall Martin skulle ge setlists, men han vägrade göra det, så vi gick till Vinylbaren där efterfesten skulle vara istället. Köpte asdyr Pepsi och så satt vi där en stund tills vi började undra vart alla andra var och smsade Pat, som skrek att alla var på baksidan med Arkiii. Gick dit och pratade med Sylle, sa ’jag hörde att du tyckte om vårt plakat på Liseberg’ och så frågade han vilket det var och jag berättade att det var det med hålen, och så sa han att han hade skrattat jättemycket åt det och att det var genialiskt och väldigt professionellt med Jens glasögon och klaviaturen, hahah. Blev glad. Sen pratade vi lite till om kvällens konsert och han frågade hur det var, sa att vi tyckte det var asbra och att de spelade sjukt bra låtar. Efter en stund skulle han gå till Vinylbaren för att förbereda inför efterfesten, så vi sa hejdå och efter en stund gick vi också dit. Var nåt strul när vi skulle in, för jag och Jejje hade inte fått nån stämpel vid insläppet, men vi fick en och allting löste sig, så vi gick in, gick till garderoben där vi träffade på en denna gången sjukt förvirrad Sylle som letade efter nånting, och så hämtade Rosa ut sin jacka och vi gick och satte oss i Vinylbaren igen. Väntade och mer och mer folk dök upp, satt mittemot några killar, varav en hela tiden envisades med att prata med mig, men jag hörde ingenting för 1. de spelade ashög musik och 2. han snackade skånska, haha. Han såg typ ledsen ut när jag sa att jag inte förstod nåt och så gav han upp efter en stund, hehh. Vi var trötta, så vi satt mest bara där och lyssnade och såg på medan alla dansade och sånt (vi dansade inte som vanligt). Pratade (eller ah, försökte i alla fall haha) och satt där och var trötta, men det var kul och så. En random kille som såg ut typ som Timbuktu gick fram till mig när jag väntade på Jejje utanför toaletten och började fråga när jag var född och sånt, och sen sa han ’det var synd, för jag dras bara till oturstanter’, haha? När vi gick tillbaka till bordet för att sätta oss frågade den pratglada skånska killen ifall vi hade fuskat oss in, och jag sa att nej, vi är faktiskt arton, och han bara skrattade och trodde inte på mig, hm. Efter en stund gick vi ut på uteserveringen, tänkte prata med folk och kanske Martin (men han dissade oss bara, haha), men jag fick inte ta ut min Pepsi dit så jag fick hetsdricka och slänga halva drickan, och sen när jag väl gick ut ville ordningsvakten se mitt leg igen, så jag visade det och han skrattade och sa ’åhfan, det trodde jag inte’ (åh tack, tack för att du säger till mig att jag ser ut som typ elva). I alla fall så satt vi där en stund och knödde på en fåtölj bredvid Pat, Jenny och Linda. Gick in efter en stund igen och så såg vi på medan alla andra dansade. Satt på kungaplatserna (hahah) och så kom en hårdrockare som såg ut som Slash fram till oss och frågade varför vi var så ledsna och så blev han pissed på mig när jag inte förstod vad han sa, och sen bjöd han upp Rosa och de gick och dansade en stund. Jag och Jejje var de enda som inte dansade, hm. Hampus hade öppnat fönstret också, så några av de som är under arton fick klättra in och vara med och dansa under den sista halvtimmen typ (som var helt kaos, alla dansade, Martin försökte få upp oss, folk lekte med Jens glasögon, glas vältes och det var öl och cider och skit överallt i hela lokalen, och folk dansade på borden så de gungade och folk låg och hånglade i sofforna). Var en kul efterfest, ångrar mig lite i efterhand att jag inte följde mitt hjärta och var med och dansade, för även om jag inte kan dansa hade det säkert vart kul, men jaja, typiskt mig-sak att göra, oejwinwfue. Runt halv fyra eller nåt var efterfesten slut i alla fall och vi gick till backstageutgången, hoppades på att Ola (som var ledsen och hade suttit för sig själv och blivit full?) eller nån skulle komma ut så vi kunde få pratat med nån mer. Gick därifrån och väntade på framsidan istället, Martin, Jens och Sylle kom ut men det var så sjukt mycket folk där som typ omringade dem så vi pratade aldrig med dem, och Martin var full (slog mig med sin väska när han vinglade där ifrån), så det var nog bra kanske, haha. När vi sagt hejdå och skulle gå därifrån gick vi bredvid Jens fast med några meter emellan och han sa hej och skrattade och sen sa vi hej tillbaka och började skratta ännu mer och det var jätteudda, haha. Mötte Sara, Nadja och Cilla och gick med de till deras hotell som låg på vägen till vårt vandrarhem. Var så sjukt trött så jag var på väg att somna/få overklighetskänslor hela tiden så jag fick typ dra tillbaka mig till verkligheten och hålla mig vaken genom att tänka saker som ’jag står på en trottoar’, ’där är Jennifer’, ’jag är i Helsingborg’, ’där är en cykel’, hahaha. Kom fram till vandrarhemmet runt fyra nånting tror jag, gjorde oss i ordning och gick och la oss, var så sjukt härligt att få sova i en säng, var jättehärligt och jag var glad och lycklig och somnade på typ en minut.

Morgonen efter vaknade jag efter typ tre och en halv-fyra timmars sömn av att folk smällde i dörrar, skrek på skånska och skrattade i typ 800000 decibel och jag var paranoid och trodde vi hade försovit oss, så jag kunde inte somna om utan låg bara kvar och hade ont överallt och kände mig halvsjuk. Vi gick upp vid nio, gjorde oss i ordning och sen gick vi och åt frukostbuffé. Pratade med några översociala tanter, varav en spillde ut allt sitt kaffe över sig (haha) lite senare. Gick tillbaka till rummet, gjorde oss i ordning, packade och segade oss och checkade ut nån gång vid elva. Gick på stan med våra svinigt tunga väskor, letade efter en skivaffär och vid kvart över elva gick vi till centralen och letade upp spåret som Rosas tåg skulle gå ifrån. Läste tidningen, pratade och sa hejdå och så åkte jag och Jejje upp igen och hittade Sara, Nadja, Linn, Linnea och Katarina. Pratade en stund och sen dök Lasse upp, gick och sa hej och han stod med en plastpåse i handen som han snurrade på hela tiden och så påminde han oss om att ’nu är det bara en spelning kvar’. Skulle precis följa med honom ut för han ville slå sig ner på en bänk eller nåt(?) när Sylle dök upp och de gjorde en asrolig grej vid en glasvägg, och så sa vi hejdå för de skulle gå och äta istället. Vi slog oss ner på golvet igen och pratade en stund om Gävle (måste kolla upp det, hm) och sen följde vi med Linn och Nadja ner till spåren. Rebecka och Ellie kom dit och så kramades vi och sa hejdå och vi ses på fredag, och sen åkte vi upp och stressade till våran buss (som ändå var sen). Bussen stank kattpiss/mögelost/scenkläder och vi pratade, åt godis, lyssnade på musik och sånt, och runt halv fyra var vi framme i Göteborg. Sa hejdå till Jejje, och jag följde med Rebecka till pressbyrån och sen sa vi hejdå och hon hoppade på tåget och jag gick och hoppade på en proppfull och asvarm spårvagn och åkte hem till Kortedala.

Onsdagen började med att vi började skolan, träffade de nya klassföreståndarna, fick scheman osv. Slutade vid lunch, och efter det åkte jag hem och packade och gjorde mig i ordning. Tog bussen till Jejje vid sex, och sen åkte vi in till centralen och mötte Rebecka. Vi lagade mat, pratade och gjorde inte så mycket, kommenterade på diskussionen om insläppet och kön och det på Facebook, var upprörda och gick och la oss vid halv tio-tio nånting. Minns att jag låg där och kollade upp i taket, tänkte att ’jag kommer aldrig somna’ och två sekunder senare somnade jag. Vaknade av alarmen vid två, var kaos och det lät ashögt. Gick upp, gjorde oss i ordning, laddade mobiler och segade. Gick hemifrån tjugo över tre, hade på mig typ fyra lager med tröjor och det var 18 grader ute, så jag frös inte för en gångs skull. Gick sjukt långsamt och var framme vid Liseberg lite innan fyra, fick nummer 7. Medan de andra sov/pratade skrattade jag och Jejje åt… saker som jag inte minns, och lyssnade på Placebo. Gick förbi lite folk, ’vad söta ni är!’, ’vad roliga ni är!’ och ’det är väl ingen konkurrens direkt?’. Tiden gick och vid typ halv sju-sju kom Patricia, Malin, Jezzy och Ellie och knödde ihop sig på vår filt. Pratade, skrattade och sånt. Gick till Ica runt åtta och dog när jag hittade Skittles och Jelly beans <3 en viss person kom lite senare och alla var rädda utom jag som var superman, haha. Runt halv nio kom Elise dit, vi pratade om saker jag inte minns, haha. Sen spelade vi Hej knekt, fast arkversionen #2 med Pat och Malin, hahah, och efter det gick vi och handlade kyckling och kladdkaka (traditioner!). Så vi åt och… ja, kladdade på våra armar och jag, Jejje och Pat målade dödsrelikmärket och en blixt på våra armar, och så målade jag ett ärr i Pats panna, haha. Minns inte riktigt vad vi gjorde, men vi pratade väl mest, var ganska trött och seg, men det var ok. Pratade och försökte komma överens om hur vi skulle göra med kön, men det blev kaos vid insläppet ändå. Folk bara gick och ingen stannade som vi hade bestämt, och jag fastnade efter Malin i insläppet som hade en gratiskupong som inte funkade, så jag typ klättrade över/under henne för att komma förbi, haha. Typ powerwalkade till scenen, pratade lite med Viktoria och hamnade mellan Jejje och Hanna nästan i mitten, sjukt nöjd. Pat hamnade bredvid Jejje, bredvid henne stod Jezzy och bredvid henne stod Elise. Var paranoid och ville inte lämna min plats först, men sen gick jag, Jejje och Pat iväg för att hämta kartong till vårt awesome plakat som vi skulle göra <3 hamnade vid fiskedammen och fick en kartong av Amanda som var askul, ’är det plakat på gång?’ och lite senare när vi hade sågat hål i den med Jejjes nyckel; ’ni har ju vandaliserat den!’, haha. Vårat plakat var inspirerat av My body wants you, girl-plakatet och hade tre hål i sig för våra huvuden, Pat hade glasögon och var Jens (från början Harry Potter, haha) och Jejjes var Martin (från början Draco) och jag var Jepson (från början Ron, ginger haha <3). Glasögonen gick sönder så vi gick in i kaninbutiken för att fråga om tejp, hon i kassan dog när hon fick se vårt plakat men hon hjälpte oss i alla fall att laga glasögonen. Hade tusen små kartongbitar och Pat gjorde ett keyboard som hon skulle ha till plakatet. Tiden gick och vi köpte mat, åt kladdkaka på kartongbitar, pratade med Linnea och sånt. Var en asbra dag, och tiden gick jättefort trots att vi började köa vid fyra. Vid sju kom våra föräldrar dit, vi lämnade våra väskor till dem och på vägen tillbaka genom folkmassan tappade jag min sko (seriöst, haha?), men jag hämtade den denna gången i alla fall! Typ halv åtta kom Jejjes pappa dit med Ma-ma-ma-Martin-plakatet och vi pekade på en vakt som gick och hämtade det åt oss. Var nervös för en gångs skull, brukar inte vara det, men jag tror jag var det för att det var i Göteborg, för att jag var trött och för att jag visste att efter det här skulle det bara vara två gånger kvar.

 

Strax efter åtta och inte lika försenat som vanligt, började det åska och blixtra bakom skynket. Var pepp och asglad redan från början och stod bara och log jättestort hela tiden. Skynket ramlade ner och vi började hoppa, sjunga och skrika med en gång. Var sjukt mycket fotografer där (två omgångar som sammanlagt var där i FYRTIO minuter, fu) och det förstörde stämningen lite, för de stod i vägen och skymde sikten hela tiden. De spelade de vanliga låtarna, hade de vanliga kläderna och jag blev sjukt glad när jag fick höra Disease igen. När det var dags att önska låtar skrek alla ’Trust’ och så började Ola med sitt ’NO’ och alla suckade och ropade ’inte igen’, haha. Hatar att de aldrig kan spela Trust, hade blivit så sjukt glad ifall de hade gjort det. Lasses bas krånglade och den var typ tyst under PFTW. Dansa nu-delen på One of us var underbar som vanligt, och jag gjorde alla rörelserna till PFTW och LYBD, var askul att se vakternas reaktioner när alla stod och viftade och höll på, haha. Vi hade uppe vårt plakat två gånger, minns inte när första gången, men jag höll på att dö av skratt och det var så sjukt kul. Alla skrattade och såg det, och vi var glada. Andra gången vi tog upp det var under TWK och då fick jag ögonkontakt och en blink av Jepson, haha dog. Tog upp Ma-ma-ma-Martin också och Martin blev glad som vanligt, whee! Grät som ett svin under hela ITAFTRS (som vi också höll upp vårt Let your heart decide-plakat under, men som Ola dissade), Apocalypse och Calleth. Grät och grät och grät och var så ledsen för att det var sista gången i Göteborg och för att det bara var två gånger kvar efteråt, och bara en gång att vara glad över. Grät så mycket att jag inte kunde sjunga eller skrika, stod bara och höll för ansiktet och ville försvinna. Kunde inte sluta gråta efteråt heller, och jag fick tusen kramar av mamma, pappa, Linda och Sara (’vi klarar det här tillsammans’). Var så ledsen och ville inte gå hem, inte träffa Ark, inte gå och lägga mig och inte vara vaken heller. Ville ingenting, bara stod där och var ledsen för allt. Men jag var glad i alla fall att mamma och pappa var där, och för att mamma äntligen fick se The Ark, var fint att höra att de tyckte det var bra, och att de tyckte det hade vart fin stämning och så.

 

Efter en stund gick de andra iväg till toan, vi sprang efter dem för vi ville inte tappa bort dem, och så stod vi där en stund medan alla fixade till sitt söndergråtna smink. Sen gick vi ut ifrån Liseberg och bort mot där Ola kom ut förra året. Satt på en trottoarkant med Elise och Rosa och pratade lite, men var mest trött och ledsen. Sylle kom ut först, frågade Jejje om vi skulle typ ta kort med honom, men hon hade blivit smittad av min opepp och vi gjorde inte det (’så vi ska inte ta vara på det här heller? Lovar att det är sista gången vi träffar dem’). Martin kom gåendes strax efter och jag sa ’vi MÅSTE prata med Martin, annars kommer jag hata mig själv resten av mitt liv’ och så gick jag fram till honom och sa hej typ aggresivt. Pratade i alla fall lite och han skrev på Ma-ma-ma-Martin-plakatet och vårt andra plakat, haha. Minns inte vad han sa om det, men han tyckte om det i alla fall. Gick och pratade med Jepson och han skrev i Jejjes bok och på vårt plakat också, och så frågade han ’vad tycker ni om en sån här bild då?’ och så tryckte han in sitt huvud i hålet där det stod Jepson och vi dog, haha. Tog en bild och en ropade han på Martin och Jens också och så fick jag världens bästa bild, hahaha <3 alla stod och skrattade runt omkring och jag var asglad. Pratade med Jens också, han skrev i Jejjes bok och frågade om det var en deckare, haha. ’Stieg Larsons nya? Stik Larrrsån, Stik Laersson?’, han började bryta på tyska och vi blev helt wtf, haha. Tror det var typ första gången jag pratade med honom och sa nåt mer än typ ’skriv på mitt papper’. Någon gång efter det här gick vi tillbaka till både Martin och Jepson (’jag gör mig kort så blir ni långa!’) och tog bilder med dem, och efter det gick vi och pratade med Ola och tog kort med honom också : D efter det stod vi och lyssnade på när Rebecka och Ellie stod och pratade om Velvet goldmine med honom och Ellie berättade att hon vunnit pris för dokumentären (grattis igen, whee), och sen när Elise började prata om att hitta fjädrar till sina änglavingar, och Ola sa ’då vill du inte veta vad mina nya fjädrar kostade…..’, haha. Gick därifrån en stund senare, var sjukt trött och helt överlycklig och glad. Hade känt sån press innan på att jag måste träffa alla igen innan det är för sent, och jag var så sjukt glad för att vi hade gjort det, och för att vi hade pratat med dem och bett om bilder, och för att allt var så lyckat. För att hela dagen var helt asfin och jättekul, för att konserten var så bra och för att allt var helt fantastiskt. I alla fall så sa vi hejdå till alla, kramades och sånt och sen gick jag, Jejje och Rebecka hela vägen hem till Jejje och gick och la oss. Somnade med en gång.

Morgonen efter vaknade jag av alarmet tio i fem, satte mig upp, tände lampan och pratade med både Jejje och Rebecka, men tydligen hade ingen av dem vaknat egentligen, och jag råkade somna om. Vaknade en timme senare av att Rebeckas mamma ringde, och vi förstod att vi försovit oss och Rebecka hade missat tåget. Stressade ihjäl oss, fick skjuts av Robert till centralen och sen åkte vi hem och gick och la oss igen. Gick upp vid halv ett (behövde verkligen sova) och gjorde pommes frittes och korv och såg på O.C : D sen gick vi till Redbergsplatsen, köpte GP och glass och sen åkte jag hem.

-

Är så sjukt glad att allt har vart så fint på sistone, att vi har börjat prata med folk på riktigt och för att konserterna är bättre än nånsin. Är så glad och tacksam över att jag får uppleva det här, men samtidigt är jag lite ledsen för att allt har blivit så perfekt nu på slutet, för det kommer bli tusen gånger svårare att släppa taget om det nu. Men jag ångrar ingenting och jag är så sjukt glad för allt, men jag är mer rädd än nånsin för den 16 september. Inte ens tre veckor, och det är helt sjukt. Att tiden har gått så äckligt fort sen den 8 december och att det slutet som hela tiden har varit så långt fram i tiden snart är här. Och vi har inte planerat nånting och jag vet ingenting. Vill egentligen inte ens åka, men vill inte stanna hemma heller. Vill hoppa över den 16 september. Jag är inte så rädd för efteråt, vet att jag kommer komma över det och så, jag är bara sjukt rädd för just den dagen. För pressen och för att allt måste bli perfekt, för insläppet och för hur mycket jag skulle hata mig själv efteråt ifall nånting skulle gå fel. Och jag är rädd för hur mycket jag kommer gråta, för hur ledsen och förstörd och trasig jag kommer vara, för om jag grät så mycket i förr går, hur mycket kommer jag då inte gråta den 16 september? Och om det var så sorgligt igår, hur blir det inte då den dagen? Är rädd, livrädd.

Fredag:
Gick upp vid halv nio, gjorde mig i ordning och var lite opepp (av anledningar jag inte minns, haha?). Runt elva eller nåt åkte vi hemifrån, pappa körde och vi hämtade upp Jejje först och sen släppte han av oss vid Ica i Lunden nånstans. Handlade mat och försökte stress-hitta på vad som höll sig och vad man kunde äta osv. och efter typ en halvtimme tog vi bussen in till stan. Höll på att slå ihjäl oss på bussen, var asfullt så vi fick stå upp hela vägen (fast ah, resan tog bara typ fem minuter) (y) på entralen fick vi veta att tåget var försenat med en och en halv timme, och vi blev sura och ringde till Elise och Rebecka. Elise kom efter några minuter, och sen kom Sara dit också :))) satt på centralen och efter typ tjugofem minuter kom Rebecka dit. Vi handlade, pratade, skrattade, åt och spelade kort i typ två timmar innan tåget äntligen kom. Fick platser i den obokade vagnen och världens bästa konduktör <3 han hette Andreas och var helt…. bäst. ”Eftersom vi på SJ är vana vid förseningar”, ”resan ska bli minnesvärd för livet” och innan vi gick av ”jag vet att förlåt och sånt inte hjälper, och att det inte finns några ord för såna här situationer, men ni ska veta att jag lider med er, verkligen, jag vet hur det känns när hela kvällen är förstörd” osv, haha <3 dog av skratt och när han hade avslutat sitt sista tal klappade vi händerna åt honom, hehe. Men, vi fick ialf gratis kokosboll och varm choklad/te/kaffe, wheeee. Och och och, vi får reseersättning hehe (ska bara kolla upp hur?). I Borås hoppade Patricia på tåget och vi fortsatte vår awesome resa till Alvesta. Varje gång Andreas gick förbi försökte vi se på hans namnskylt var det stod och när vi inte såg så satt vi och gissade på massa olika namn, typ Peter, Anders och Jens. Och så skrev vi i Elises kompisbok också, och Pat gjorde det sjukt överentusiastiskt, typ målade överallt och skrev om sin pinsammaste sexfantasi (att bli smiskad med en regnbåge av Justin Bieber, hihi) <3 efter hundra år till var vi ialf framme (typ en och en halvtimme försenade) och hade missat andra och sista bussen för dagen (och veckan) med typ en kvart, så vi fick ta taxi istället (y) men det var billigt och smidigt, så det var lugnt. Körde förbi massa hästhagar och mysiga gårdar och sånt, och alla människorna körde små söta gamla bilar. Kom fram till en gräsmatta efter typ tio minuter, sa hej till folk och hjälpte till att flytta tältet som Linnea och Ida redan hade satt upp :)) fick könummer (jag fick 12, helt sjukt för att vara eftermiddagen dagen innan) som vi hade lottat om i bilen. Hade massa papperslappar med nummer på för att det skulle bli rättvist när vi kom fram eftersom vi ändå var fem pers, haha. Vi gick in på området, aw:ade och dog och allt var så fint. Scenen var sjukt liten, och var typ ett rött litet hus på ett berg och allt såg ut som en gammal park/ett tivoli ifrån typ 60-talet. Var jättelitet område också, och massa små hus överallt där de sålde typ skivor, tröjor, rökelser, sjalar, drömfångare, smycken och mat och sånt : D snurrade på en… grej, haha? Vet inte riktigt vad det heter, hehe. Men det var kul och jag blev sjukt yr. Efter det gick vi till tältet och Elise plockade fram sitt Triangakök/stormkök och jag och Jejje var helt fascinerade av det (och livrädda för elden typ?), hahaha. Vi kokade ialf pasta och jag och Jejje åt rå korv till (varför varför varför köpte vi inte en engångsgrill?????) och de andra åt ostsås </3 var lite skabbigt och jag och Jejje delade tallrik, haha, men det var ialf mat, hahah. Efter det gjorde vi inte så mycket, typ frös och gick bort och satte oss i solen en stund, pratade och umgicks och åt och åt och åt typ. Senare firade vi att Emma fyllde år och folk åt tårta och Linn kastade tårta i ansiktet på Elise, haha. Sen så hände väl inte så mycket mer kul, gick och la oss i tältet och pratade en stund. Somnade runt halv tolv-tolv men jag frös som bajs och det var stenhårt så jag vaknade tusen gånger. Nån gång runt två vaknade jag av att folk sprang runt och ylade i skogen och jag tyckte jag hörde Sylles röst, fast jag var inte säker. Blev orolig och trodde att klockan var typ sju på morgonen och att folk sprang till dörren in till parken typ, men jag kollade på klockan och då var det ännu konstigare att folk var ute och sprang, så jag väckte Jejje och vi gick ut ur tältet för att kolla vad som hände (y) då var det dött på campingen igen, men vi gick på toa och pratade med Chloe och sånt, och sen kom folk tillbaka och berättade om spökjakt och brasa med Sylle på backstageområdet och jag dog av förvirring typ. Efter några minuter kröp vi in i tältet igen men strax efter det hörde vi hur Sylle ropade typ ”alla campare är välkomna till brasan” och vi flög upp ur sovsäckarna och ut ur tältet igen. Klämde oss igenom ett hål i staketet bakom utedassen och gick igenom en kolsvart skog, såg seriöst ingenting och jag skrek och hängde på randoms och typ slog ihjäl mig. Kom fram till slut och hamnade vid en stor brasa på en parkering inne på backstageområdet där Sylle och massa randoms satt och lyssnade på musik och pratade typ. De spelade Shoreline och Forever young och vi såg massa stjärnfall och allt var jättefint. Vi stod och pratade, tittade och lyssnade i typ två och en halv timme och det var sjukt härligt att stå vid elden. Sylles kompis Hampus (?) var pratglad och full och gick helt plötsligt upp på brasan (som höll på att slockna och typ bara var glöd) och ställde sig mitt på den. Där ropade han på Sylle som vinglade (gaaanska full, heh) fram till glödberget medan alla sa ’nej, nej, nej’ när han skulle upp på det, men han sträckte bara fram armen emot Hampus och drog ner honom därifrån. Sen kramades dem och typ ’jag älskar dig, tack för att du räddade mig ifrån eldberget’ och sånt, haha. Sen blev det limbo och Sylle kastade vinglaset i elden och ramlade framlänges ner på gräset och sen började alla dansa och vi drog oss undan och hamnade bredvid Linn och några andra som inte heller dansade, haha (y) stod där och var trötta och när det började ljusna strax efter fyra tog festen slut och vi ramlade genom skogen och klämde oss igenom staketet igen. Sen pratade vi lite och gick och la oss i tältet där det var typ minus femtio grader och jag och Jejje låg jättenära för att bli varma, haha. Somnade ganska snabbt, men Jejje låg tydligen vaken till typ halv sex. Var jobbigt att sova och vaknade hela tiden av att jag hade ont i höften och mitt ben typ domnade bort, fuu ;<

Lördag:
Vaknade typ halv nio, var sjukt trötta men gick upp och åt äckligt äckligt bröd till frukost, och sen satt vi på filten med sovsäckarna utanför tältet i några timmar, halvsov och pratade och åt godis typ. Gjorde oss i ordning, packade, åt åt åt, tog glitter på armarna och vid två nån gång gick vi bort till där man gick in till parken och folk började organisera kön och insläppet. Man fick ta armband i ett hus med hjul (hahah?) typ och sen gå in tio och tio på led och ställa sig, hamnade ganska långt ut på Jepsons sida. Borde egentligen stått mer åt mitten, men folk var orättvisa och passade platser åt folk som egentligen inte förtjänade att stå där. (Tycker fortfarande det är fel att passa platser åt folk som har nummer 20+ typ, tycker att det inte borde handla om hur många kompisar man har eller om man har tur eller otur i insläppet, det borde handla om hur länge man har köat och vilket könummer man har. Det ska vara rättvist.) Men jaja, ska inte vara sur och tjatig nu, så ;))) i alla fall, så satt vi där en stund och jag upptäckte två fina myggbett på min tatuering (fuu) och sen gick vi runt och kollade lite. Typ hela Ark var där utom Ola, men jag ville inte gå fram när deras barn och familjer var där, hade bara känts konstigt och respektlöst, så vi pratade inte med någon. Men vi köpte plansch och boken i alla fall, och såg Eric igen haha. Alltid lika pinsamt. Men tiden gick och vi kollade på Tin can company nån gång på eftermiddagen, en dansk circus som bestod av en kille och en tjej som…. ah, cirkusade sig, hehe. Var kul i alla fall : D efter det här nån gång köpte vi _världens äckligaste_ korv, var seriöst typ snor i ett plastskal, så sjukt äckligt så jag slängde min korv och åt bara korvbrödet istället, hm. Senare spelade Jojje på utescenen där vi stod, barnvisor typ. Var gulligt, fick flashbacks från min barndom när han spelade Kalles klätterträd, haha :DD nån timme senare var det Peter Wahlbeck (namn, stavning?), han var kul i början men sen gick det bara över i skämt om stereotyper, fördomar och sex typ. Han pratade sjukt högt och högtalarna var precis framför oss så jag blev typ döv, yay. Slutade efter en stund, och då var det Kaka. Han var ok, lite The Mo-liknande fast mer elektroniskt, och alldeles för mycket playback och sånt. Han spelade bara i typ tjugo minuter, och efter honom var det paus och jag minns inte riktigt vad vi gjorde (köpte No End-boken?), väntade antar jag. Runt typ kvart i tio tror jag åskan började och Ark klev på scenen, wheee. Var pepp och igång redan från början och det var sjukt härligt att stå på första raden igen : D de var fiiiiina som vanligt och jag var glad glad glad. Gjorde alla rörelser för första gången typ (haha), älskade high or low, fast or slow under let your body, askul haha. De spelade Disease, Deliver och så tände de massa röda lampor och jag och Jejje dampade när vi fattade att det var Laurel wreath <3 hade saknat den ifrån vårturnén, så det var fint (och lika skumt att försöka röra sig till den, hahahah). Och så spelade (sjöng typ, hehe) de Pantamera och lite av Echo chamber, iiih. Grät som ett svin under Apocalypse, och grät ännu mer när Jejje tog tag i min hand, var sjukt fint och jag dog och så. Precis när Apocalypse var slut kom Eric ut och skulle ta av Ola vingarna, Jejje pekade på mig och jag tänkte på Rebeckas bild ifrån Västerås och började gapskratta istället, hahaha <3 dansa nu-delen under one of us var awesome också, fast jag var svinrädd att tjejerna bakom mig skulle typ armbåga mig i ansiktet och bryta min näsa, var ganska trångt under den delen av konserten och de hade redan typ petat ut mina öronproppar och skit, så (y) var fint också när Ola presenterade bandet och ’The Rottne gangsters’ ställde sig längst upp vid trappan och poseade, hahah. Vi hade Ma-ma-ma-Martin-plakatet och Martin såg det båda gångerna vi hade det uppe, han log och vi blev helt iiiiiiiiiihhhh_glada och det var fint. Calleth var fint också, sjöng och skrek som ett svin och kameran var full så jag slapp tänka på det (jag och Jejje bytte batteri mitt under konserten för hennes kamera höll på att dö och min var full). Efter konserten wheeeee:ade vi och var sjukt glada och lyckliga. Var en av de bästa konserterna nånsin , MH. Efter konserten gick vi till tältet och lämnade och hämtade lite grejer och sen gick vi tillbaka in på festivalen och köpte veg-HANDburgare (haha) och såg på Kite, och lite senare gick vi till dansbanan för att se E.G.L.O : D var sjukt trötta gick runt, stod lite, satt lite och typ en timme efter utsatt tid började dem. Var typ soul, så inte min musik direkt, men det var kul och så. Folk dansade, men det gjorde inte vi, hm, så vi gick och ställde oss vid sidan och kollade och så. Folk pratade med Ark men det gjorde inte vi för jag vet inte riktigt varför och jag ville men det blev inte så och blöh och så ”:)”. Ola kom ut under E.G.L.O och vi stod på sidan vid högtalarna och blev döva. Efter E.G.L.O nån gång efter det gick vi ut och köpte dricka och pratade med Malin en stund. Satt på en rolig stol och gick tillbaka in i dansbanan där det var typ efterfest. Satt på varsin stol tills klockan var fyra och såg på när alla dansade, cyklade på barncyklar och blev raggade på typ, hm. Satt och pratade och sa typ ’Nää, Martin kan ju inte dansa hahaha’ och så en sekund senare stod han precis framför oss och dansade med sina kusiner, hehe. Var kul och så, och lite senare ville Jepson ha upp oss men vi ville inte dansa, haha. (Juste, nån gång innan hade Jepson gått förbi oss vid handburgar-stället och sagt hej och frågat hur läget var (haha), han kände igen oss och vi blev glada, wheeee : D men ja, satt ialf vid dansbanan till typ fyra, sen gick vi ut och värmde oss vid nån eld-sak en stund och funderade på om vi skulle sova eller dygna, bestämde oss för att sova och gick till tältet. Tidigare på kvällen hade tydligen Sylle sagt till Elise att det skulle bli brasa, men eftersom klockan redan var fyra och alla typ hade gått och lagt sig, så antog vi att det inte skulle bli nån och så gick vi också och la oss (y) vi frös som svin denna natten också, så vi sov jättenära varandra och jag fick lika ont i ryggen och höften som natten innan, hm.

Söndag:
Vaknade typ halv nio (alldeles för tidigt, huhu) av att folk pratade utanför tältet och sånt, så vi gick upp och åt frukost (goda baguetter, mmm). Var sjukt slitna och trötta och det var askallt och duggregnade, så vi gömde oss mest i tältet, förutom när vi gick en promenad och tog kort (y) vid typ elva tog vi (dem, hahah) ner tältet och sen väntade vi en stund under taket vid ingången till Tyrolen. Pratade lite och stod där tills taxin kom vid halv tolv. Sa hej då till folk och sen åkte vi (jag, Jejje, Elise, Linnea, Ida och Jezzy) till stationen. Var struligt med pengarna, men det löste sig. Gick och åt pizza och kebab på en pizzeria och efter en stund gick Jezzy till sitt tåg, sa hejdå (’såååå, vill ni ha en kram eller?’, haha) och så. Sen gick vi till stationen, träffade Sara och sprang in och stressletade efter tidningar som inte fanns. Sen mötte vi Rebecka, Patricia, Nadja, Malin, Ellie och så och efter att ha stått vid spåret i typ tio minuter sa vi hejdå och kramades och hoppade på tåget :))) fick dåliga sittplatser och jag och Jejje knödde på en stol bredvid en stackars liten tjej som blev helt inknödd i ett hörn, hahaha. Läste ialf No End och efter en stund hittade vi två lediga säten bredvid Pat och Rebecka. Kollade på fina bilder på Pats mobil (Voldemort fick en näsa <33) och sen läste vi lite till. Sen sov jag och vaknade och sov och vaknade och sen pratade vi och sen var vi framme i Göteborg igen ;DD

Var sjukt fint och asbra och asbra och asbra och fantastiskt typ. (Och förlåt för wall of text, men det är mest för min egen skull, så jag ska kunna läsa om nåt år och komma ihåg igen.)

/Sandra

Gick upp typ tjugo över tre, var ganska pigg för att bara ha sovit tre timmar. Gjorde mig i ordning, packade om allting i en bättre väska och åkte hemifrån strax innan fem :) det var sjukt fint ute, helt rosa himmel och massa dimma, hehe. Men ialf, vi hämtade Jejje och åkte till centralen, åkte tåg i nån timme och upptäckte att Pat var på samma tåg ;: så vi skrattade och flummade hela vägen till Helsingborg där vi gick av och stalkade Pat i typ tio minuter, tills hon äntligen stannade, hahaha. Sen handlade vi på Pressbyrån och tog bussen till Sofiero (tillsammans med några andra arkfans). När vi kom fram fick vi nummer av Linn, nummer 30 och 31, värre än Västerås alltså för där var vi framme typ en timme senare, hm :c men vi satte oss i kön, läste lite och åt lite godis och så. Tiden gick ganska snabbt och vi letade efter toaletter och gick runt lite (y) vid typ tolv gick vi till Hemköp och köpte grillad kyckling (Liseberg, hehe) och kladdkaka (Västerås, hehe) som vi åt som grottmänniskor typ <3 tiden gick och vi handlade och gick runt lite, pratade och planerade hur vi skulle göra med efterfesten med Malin och Pat :)) gick och köpte glass nån gång, var gott men sjukt kladdigt, haha. Sen checkade vi in vid tre och lämnade våran packning. Gick tillbaka till kön, väntade väntade väntade och kvart i sex var det insläpp : D det var ett lugnt och bra insläpp, släpptes in fyra och fyra och gick fram till scenen. det var en liten tjej som rev min biljett och hon blev sjukt glad när hon fick göra det, haha. Vi ställde oss bakom Elli och Nadja som i Västerås, mitten-Jepson typ. Såg att folk hade köpt boken och jag gick och kollade i Merchandisen men såg den inte, så jag trodde inte de sålde den än typ, var sjukt förvirrande. Efteråt fick vi veta att de sålde visst boken, men när vi skulle köpa var den slut ;<<<< men ialf, vi väntade, var sjukt trötta, såg på Säkert som var helt ok, blev glad när hon spelade Allt som är ditt :D

Efter Säkert försökte de sätta upp skynket men det failade gång på gång, och vi såg att Eric var där igen hahaha. Han stirrade på oss igen, hm. Ialf så lyckades de till slut med skynket och det började åska och blixtra <3 sen läste Ola upp dikten och skynket ramlade ner. De spelade typ de största hitsen, och Let your body (fast den kanske de brukar spela, haha?) och Tell me this night : D var en bra konsert, inget direkt speciellt fast det var sjukt fina mellansnack. Han sa att Ark hade peppat folk till att ta fram sin inre styrka typ, så att man vågade klä sig som man ville och vara den man ville och det var så sant, så himla rätt. Grät under ITAFTRS för första gången (utom Trädgårn dåra, där grät jag under varenda låt haha) och grät mer under Apocalypse än jag nånsin gjort typ, var hemskt ;< men det var fint när de sjöng 'let your heart decide' och Jejje tittade på mig och pekade på sin tatuering <3 glaaaad. Martin kollade som vanligt ganska mycket under konserten, är så läskigt när han håller kvar ögonkontakten jättelänge, haha. Men ah, konserten var asfin ialf, lite tråkigt bara att det var så mycket Håkanfans, var inte alls lika bra stämning som i Västerås.

Efter konserten hittade vi Pat och Malin och vi lyssnade på Håkan en stund med dem, Jejje köpte korv och jag köpte svindyr Cola också. Typ vid halv-tjugo i elva tog vi bussen till centralen där vi mötte Aino och Cornelia, och Pat och Malin gjorde sig i ordning inför efterfesten :)) gick till The Tivoli efter en stund och skrattade åt några kåta björnar som stod utanför och som taffsade på Pat, hahaha. Gick in efter en stund, satte oss vid ett bord och väntade typ. Klockan var efter elva, och efterfesten skulle börja elva men det var bara vi där i typ en timme (y) efter ett tag kom ialf Sylle och började dj:a, och efter en stund kom Martin också :)) de spelade Sweet och Marc Bolan och massa fransk musik, haha. Vi satt med Pat, Malin, Linn och Maria och typ... halvpratade (skrek) och var svinigt trötta. Satt och kollade på Ellie, Nadja, Linnea och alla andra som var under arton som hade sin egna fest utanför och dansade runt : D ringde taxin vid halv två eller nåt, var sjuuukt trötta och orkade inte vara kvar längre (fast vi borde stannat, fick veta dagen efter att festen dragit igång på riktigt efter att vi hade gått, och att alla hade typ dansat på borden och Håkan kom dit och allt, hm men aja). Ialf så kom det en taxi, skulle förklara vart vi skulle men han kunde inte svenska, så jag sa bara Laröd tillslut. Han körde en konstig väg där vi aldrig vart förut och så var det massa strul för han frågade vart vi skulle in och allting blev fel och snurrigt. Försökte förklara att vi skulle kört in på förra infarten (trodde vi ialf), men han fattade ingenting så vi betalade och klev av mitt i ett kolsvart villaområde. Hade ingen anign om vart vi var och gick runt och var helt livrädda i typ en kvart innan vi hittade Hemköp och vägen till vandrarhemmet <3 bäddade, gjorde oss i ordning och gick och la oss, wheee.

Dagen efter gick vi upp vid tio, gjorde oss i ordning, fixade rummet och checkade ut. Tog bussen till stan och köpte tidningar och åt på McD där vi mötte Elli, Nadja, Pat och Malin : D pratade lite och Pat berättade vad som hänt igår på efterfesten efter att vi hade gått. Sen skulle de vidare till typ Växjö och vi satte oss och åt (gott, mehehe) och pratade och kollade tidningen och sånt. Sen gick vi till tågspåret och hängde där i typ en halvtimme. Låg ner på marken och tog massa kort och sånt. Tåget kom men det var skitfullt och vi fick ingen plats först så vi stod upp och delade på en utfällbar stol, men sen sa biljettkontrollanten att det fanns platser i vagnen längst bak, så vi satte oss där : D köpte svindyrt godis, Jejje läste Harry Potter och jag lyssnade på Skrillex. I Halmstad hoppade Emilie på tåget (en gammal klasskompis) och jag smsade henne och skrev typ 'Vi ser dig, kolla framåt' men jag råkade visst skicka till Emelie istället, heheh. Hon skrev typ 'åh vad fin du har blivit med ölmage och allt, passar dig', haha. Sen smsade vi rätt Emilie och när vi hade gått av tåget sa vi hej och pratade lite och så : D när vi kramade Emilie och sa hejdå så ställde sig hennes lillebror framför mig och sträckte ut armarna mot mig och såg sjukt ledsen ut, Emilie sa typ 'han vill också ha en hejdå-kram' så jag kramade honom men han blev missnöjd för jag gjorde det tydligen dåligt, hahah (var svårt eftersom han är så kort och jag hade massa väskor och skit) så vi gjorde om det typ två gånger innan han blev nöjd, haha söt. Sen mötte vi pappa och Sara Love och sa hej och sånt och sen åkte vi hem :))

[Haha, wall of text, men det är mest så att jag ska komma ihåg, hehe.]

/Sandra

Västeråskonserten var en utav de finaste jag vart med om. Glädje, sång, dans, lycka, skratt, hopp. Underbarast! Ark är något av de finaste som finns. Är så glad att jag stannat kvar hos dem i över fyra år nu.

Här är några av de bästa bilderna.


Massa fina videoklipp finns på våran youtube-kanal


Copyright by Jennifer Gyllesten Hagel

Lång text om Västerås, haha <3

Hade ställt ett alarm på 03:40, ett på 03:42 och beställt väckning på telefonen till 03:45, men jag flög upp ur sängen på första alarmet. Gick in på facebook det första jag gjorde och fick lite panik när jag läste att de redan var flera pers i kön. Gick upp, var inte nervös alls. Gjorde mig i ordning och fick stresstorka mina fortfarande fuktiga nytvättade jeans med hårtorken och ett strykjärn typ tio minuter innan vi skulle åka hemifrån (y) hämtade Jejje typ halv sex, åkte till centralen och hoppade på dubbeltåget (första gången jag åkte sånt, hehe) som skulle ta oss till Västerås! Vi var sjukt trötta och flummiga och skrattade massor, och vid typ tio över sju hoppade Rebecka på tåget i Falköping och sen pratade vi, åt godis, gick på toa och Rebecka var nervös. Fick veta att det var typ 30 pers i kön och halvsprang till scenen när tåget var framme runt tio. Var svinigt varmt och fuktigt i Västerås och mitt hår blev bajs på typ en minut, och så svettades jag som en gris typ. Satt i alla fall och var lite forever alone en stund innan vi letade upp en bankomat och gick och checkade in på hotellet som låg mitt ute i förorten. Men hotellet var ganska fint ändå, och det var sjukt billigt, så det blev bra ändå. Vi fräschade till oss lite (haha) och gick tillbaka i värmen till scenen. Där minns jag inte riktigt vad vi gjorde? Tror vi satt och var lite forever alone en stund innan vi satte oss i skuggan med Rebecka, Nadja, Chloe, Ellie och några andra :]] var så himla fint att typ alla arkfansen var där och man pratade med så många (eller ja, jag pratade inte mycket direkt, men mycket för att vara jag ialf) och jag satt för en gångs skull inte i ett hörn och var tyst. Var fiiiint. Ett tag efter det gick vi tillbaka till hotellet med Rebecka, Emelie, Aino, Anji och Cornelia. De skulle lämna sina väskor och sånt, och efter det gick jag och Jejje och köpte mat på McD som vi åt sittandes på statyn (typ?) tillsammans med Sara Love. Var kul att prata lite, var ju så länge sedan. Det duggregnade lite men slutade efter nån minut igen : D sen så…. ah, gick vi runt och halvpratade med några. Satt i skuggan med lite folk tills vi var tvungna att flytta på oss. Då satte vi oss…. nån annanstans? Haha, minns typ inte så mycket :c men ah. I alla fall så satte vi oss på en bänk och jag halvsov i några minuter. Var skönt, för jag var helt svinigt trött. Är sjukt dålig på att sova lite, haha. Blir sliten efter bara tre timmars sömn (y) klen. En stund senare fick vi veta att Ellie mådde dåligt och hade åkt till sjukhuset (usch, tyckte så himla synd om dig, men blev asglad för din skull när du kom tillbaka innan Ark : D) och alla blev helt ’nej nej nej, stackars’. Här nånstans upptäckte vi btw att Eric Young ifrån Crashdïet var med och riggade scenen, haha (y) jag typ ’vänta nu, jag känner igen honom, är inte det….. Eric?’ och så höll vi på och fundera och kolla bilder på google och sånt, ’det är han, nej det är inte han, det är han, det är inte han, det är han!’. Lite senare kom en gubbe och kollade biljetter och gav oss fina röda stjärnstämplar på händerna och vi satte oss på vår plats på andra raden i mitten typ. Gick och köpte godis, och Jejje spillde ut min cola över hela marken, haha. Juste, gick och köpte feina och billiga Johnny Depp-linnen också : D har på mig mitt nu, är asfint!

Vid tio i åtta var det nån prisutdelning till Västerås vardagshjälte och runt åtta började Di Leva spela. Var helt ok ändå, han var rolig och konstig och kastade frukt på publiken (frukta inte frukt!), var sjukt rädd för att få typ ett äpple i huvudet. Efter en timme slutade han spela och det dök upp sjukt mycket mer folk. Väntade, väntade och väntade, var inte ens nervös och det var sjukt härligt att slippa det :’D lite efter tio började en typ programledare presentera Ark och strax efter började det blixtra bakom skynket och så började det spelas upp massa åsk-ljud. Sen läste Ola dikten (<3), skynket ramlade ner och de började spela Decoroum :’D var ganska opepp i början eftersom vi stod på andra raden och jag var trött och trodde inte jag skulle få nån känsla alls, men det släppte och efter typ en halv låt stod jag ändå där och hoppade mer än vad jag gjort sen 07 typ <3 var så mycket enklare att hoppa på andra raden och det var _aaaaashärligt_ att bara flyga runt och hoppa och sjunga och bara vara helt inne i musiken och i känslorna. Var underbart också att nästan alla på de två första raderna var Arkfans man kände till och alla verkligen röjde och det var helt WHEEEEEEE och bättre stämning än vad det vart på en konsert på länge <33. VAR GLAD. De spelade Clamour och typ… ah, minns inte ordningen, haha, men typ de vanliga låtarna och de största hitsen. Under Superstar kom några idiotiska fulla 40plussare och ställde sig bredvid/bakom mig. Den ena var asfull och vinglade runt och hängde på mig, skrek i mitt öra och sjöng helt äckligt falskt. De förstörde hela Superstar, hon hängde på mig och jag armbågade henne och puttade undan henne när hon hängde på mig, och under Stay with me när alla sjöng med och allting var helt underbart och skitfint började de skrika helt efterblivet och ropa ’I LOVE YOU OLA, WE LOVE YOOUUUUUUUU’ och så skulle hon sjunga med och typ ’STEJ WID MIIIYEYEYEYE’ och jag var asnära på att vända mig om och skrika håll käften åt henne. Och mitt under Stay with me petade hennes kompis mig på axeln, stack fram sin telefon och frågade om jag visste hur man zoomade. Fräste nej, bitchblickade henne och hatade henne av hela mitt hjärta för att hon och hennes kompisar förstörde hela låten. Efter att jag armbågats lite till med henne gick de äntligen därifrån <33333 One of us kom någon gång efter det här och var asfin, forever young och ’dansa nu’ <33 älskar den delen när alla bara hoppar runt och dansar och flyger. Under ITAFTRS kom Ola ut med ett par skitstora svarta vingar på ryggen, dog lite och dog ännu mer när han fällde ut dem och de blev typ två meter breda <3 FINT. Innan ITAFTRS pratade han om maskulina och feminina hus och att fastän man ”skulle” vara mer som det maskulina tråkiga huset så borde vi vara lite mer som det feminina och färgglada som tivolit på andra sidan ån, och vara de vi är allra längst in. Någon gång efter det kom Apocalypse, jag grät inte först för jag var så himla lycklig och glad och nöjd med allt, men sen när jag kollade åt sidan och såg att Jejje och Sara och alla andra på första och andra raden höll händerna medan de viftade på dem, och Jejje tog tag i min också, så började jag gråta för att allting var så fint och för att jag kände mig så himla inne i gemenskapen och verkligen hemma. Låten, och att Ola precis haft ett mellansnack om att de ska sluta fick allting att bli så himla verkligt och jag tänkte att efter Ark kommer jag aldrig mer få känna den här gemenskapen, och så tänkte jag på vilken resa det här har vart egentligen. Allt vi har vart med om, alla jag har lärt känna och alla städer vi varit i. Tänkte på hur sjukt glad jag är att jag fastnade för TWK när jag hörde den för första gången i melodifestivalen, och att jag stannade kvar efteråt, och även när de hade en paus och folk trodde att de inte skulle komma tillbaka och allt. Och att jag har så sjukt mycket att tacka dem för egentligen, för att de typ hjälpte mig växa upp och bli den jag är. Calleth var nog en av de bästa Calleth:arna (haha?) jag vart med om, fast ah, hela konserten var en av de bästa jag vart på, men ialf. Alla sjöng så starkt och det var så fint att vi lyckades överrösta tivolit och discomusiken, och sen när Ola tog vattenslangen han fått av en vakt och började spruta vatten på publiken samtidigt som det flög konfetti överallt. Var helt SJUKT FINT och helt UNDERBART att bara hoppa runt och sjunga och kolla upp på himlen och se allt det vita konfettit och känna det kalla vattnet och inte ens bry sig om att det kom vatten på kameran, var så härligt att bara njuta av allting och verkligen leva i nuet. Det var en SVINBRA konsert och det gjorde ingenting egentligen att vi stod på andra raden, fick ändå mycket ögonkontakt och såg bra, det var bara jobbigt att inte kunna hänga på något. Har inte vart så inne i känslan och stämningen sen 2007 nästan, men jag älskar att vara det, att bara hoppa och sjunga och inte tänka på något, att typ försvinna in i allt. Fick förresten några grässtrån ifrån Olas bukett när han kastade ut den, slet och drog helt brutalt för att få tag på något ifrån buketten och så kollade jag på Jejje när vi lyckades och vi bara stod där och gapskrattade och allting var så BRAAA.

Efteråt pratade vi med folk, var glada och hyper och skrattade åt grässtråna, och efter en stund petade jag Patricia på axeln och frågade efter vårs Gaffa-tidningar som tydligen hade försvunnit, men jag fick Malins ialf (tack!) : D sen gick vi ut ifrån området, stod med Rebecka, Emelie, Aino och Anji en stund men gick runt huset till alla andra sen. Där satt vi på en gräsmatta och kollade bilder och videor och alla var asglada. Det var varmt och skönt och de sjöng för att Sara fyllde år (grattis!) : D efter en halvtimme-timme fick vi höra att Ark typ redan åkt, så vi kramade och sa hejdå till folk och gick till hotellet med samma som tidigare+Kajsa och Sofia som också bodde på Aabrin. Fick overklighetskänslor för första gången på svinlänge, men aja. Kom till rummet, gjorde oss i ordning och la oss och sov i det 45-grader varma rummet typ, kändes som om jag badade i svett hela natten typ. Mysigt :’D

Dagen efter gick vi upp vid halv nio, var svinigt trött. Vi gjorde oss i ordning lite och gick och åt frukost och sånt, och sen packade vi i ordning och checkade ut. Gick in till stan, köpte tidningar och jag och Jejje delade på en kladdkaka (gott <3) och satt på en bänk i nån Galleria eller nåt. Gick ut därifrån, gick till New Yorker och jag köpte ett asfint halsband och Jejje köpte två ringar :D sen gick vi till Ica igen och köpte godis, chips och Risi frutti och sen gick vi till centralen fastän det var två timmar kvar. Glömde helt av att gå Harry Potter-grejen på tivolit, men aja ;< satt ialf i skuggan på marken vid tågspåren och åt, pratade och lyssnade på musik. Var härligt och jag var glaaad : D runt två kom tåget och där satt vi och skrattade, pratade, fotade och citerade Ark i typ tre och en halv timme, haha. Rebecka hoppade av i Falköping (haha, kramades helt knasigt) och efter typ en timme till var vi äntligen hemma i Göteborg igen.

Allting var ASBRA och SKITFINT. Är så nöjd med allting, finns ingenting jag ångrar eller skulle vilja ändra på och det känns så himla härligt.

... och bilder finns på facebook (snart ialf)!
/Sandra

Imorgon är det Ark i Västerås : D Första konserten av fem (vet inte hur många Sandra ska gå på, hänger inte med längre haha)
Men det ska bli apkul! :DDD Har inte sett dom sedan Norrköping i mars..
Känns bra att vi (jag, Sandra och Rebecka) har vandrarhem iaf - slipper vara vaken hela natten (a)
Och så tycker jag vädret kan bestämma sig, sol eller regn?

IH, längtar <3



/Jennifer

Elise fick svar ifrån Tyrolen, gratis camping! Blir alltså inget med att cykla till Småland, utan tar tåget till Alvesta dagen innan och hem dagen efter :]]] asbra!

/Sandra

Har hållt på att boka rum och biljetter och kollat tåg och bussar hela dagen.. har hittils köpt biljetter till Västerås cityfestival, bokat hotell (!!!111, visserligen lågprishotell, men ändå) i Västerås, bokat vandrarhem i Helsingborg, mejlat till ett BnB i Alvesta och kollat tåg till Västerås som jag ska boka ikväll! Duktig, haha! Men det känns bra att ha en del avklarat, var liksom dags att göra det ifall vi ville slippa sova på gatan, haha... : D




/Sandra

Trädgårn var fint, konstigt. Har inte så mycket mer än så att säga.
Fler bilder finns på min flickr.

/Sandra

(Bild från Norrköping <3)

The Ark på Trädgårn idag då, med Älin : D ska börja köa typ vid fyra, känns helt knas att komma dit så sent, haha (y) men det blir nog bra! Har inga speciellt höga förväntningar så det kan ju nästan bara bli bättre.
(Och jag måste träffa Ark efteråt. Martin. Måste.)

/Sandra

Hämtade ut biljetterna till Arken i Parken idag! Har alltså två konsertet bokade i sommar :'D
(väntar fortfarande på det där stora turnésläppet......)

/Sandra

Några av mina bästa bilder från Norrköping <3












(<3)





/Jennifer